Idolkväll blir det. Ensam. Eller ja, pappa räknas väl också. Det blir bara vi som äter också. Gissa vad? Från greken! Otippat? Njae. Men fan så gott så undrar varför jag sitter och ens orkar gnälla. Störd helt enkelt. Som att klaga på att få en gratis resa till Tunisien mitt i vintern. Vilket gnäll va?

Fybubblan, nu är jag hungrig men samtidigt äckligt mätt av allt godis som jag har försökt proppa i mig. Det där att man hade två magar när man var liten, en "godismage" och en "matmage" tror jag fan försvinner efter ett tag. Nu har jag bara en.
Jag är ingen jävla ko heller. Även fast jag skulle vilja vara en jävla ko... fan... hard life.