Bara brevduvan som saknas

Torsdag. Tvekade tre sekunder innan jag skrev torsdag nu. Känns verkligen som fredag idag. Vaknade 3 inatt, av någon anledning så har det börjat bli en vana. Somnade vid halv 6 igen i några timmar. Upp och duscha och möttes av Jennie mig med ett brev i handen till mig. Ett stort A4 brev! Ville bara slita upp det, men all tejp gjorde det svårt. Märktes att ingen annan fått chansen att läsa det! Respekt. Fyra sidor senare satt jag och log som ett fån. Min fina kusin hade svarat på mitt brev - kände att det var svårt att få tag på henne så valde att ta det traditionella vägen. Som Emelie så fint skrev "Känns som vi lever på 1800-talet. Bara brevduvan som saknas.". Underbart brev! Tack, tack, tack Titu! Det gjorde min dag! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Martina L.

Life in Sydney

RSS 2.0