Jag tycker det är intressant hur vi påverkas av våra tankar. Imorse var jag ute och sprang i 45 minuter, riktig hurtbulle och det kändes så sjukt bra efteråt! Men minuterna innan jag skulle gå ut, när jag satt inomhus med mina träningskläder på så började jag - som vanligt - att fundera. "Ska jag verkligen ut och springa? Vart ska jag springa? Är det värt det? Nääää, jag hinner nog inte idag, nu är ju klockan redan så mycket. Jag kan göra det imorgon istället och jag var ju ändå ute och gick i veckan. Osis." Ibland är människan lite slut i huvudet. När allt kommer kring så lurar jag bara mig själv, helt oklart med tanke på att det är jag själv som förlorar på det. Hur kan jag tycka att det är så jobbigt när jag vet hur bra jag mår av det? Just nu, när jag sitter här med gott samvete och unnar mig en cappucino och mint-kitkat (som jag btw gått och blivit störtkär i sen Jennie började med den!) så vet jag inte hur jag någonsin tvekade på att gå ut och springa imorse. Det handlar om en timme av mitt liv som förhoppningsvis gör att jag kommer leva en timme extra. Ja. Tankar är rätt imponerande ändå...