Vitlök är underskattat.

Tidig väckning imorse. Vaknade klockan 4 av olidliga smärtor i öronen, låg och vred mig och kände mig som världens ynkligaste. Öron är så taskigt känsliga att jag blir irriterad! Efter en del googlande på mobilen och en hel del självömkande så hittade jag det optimala huskur-tipset! Vitlöksklyftor är det enkla svaret på alla oklara frågor!

Satan i gatan vad det går att känna sig hjälplös och liten ibland. Trötthet och smärta är inte bästa kombinationen, jag kände mig som en s.k. knatte vars mamma hade kommenterat ”att min lilla knatte gillar minsann inte att ha vitlök i öronen och det är ju inte bra för huden har jag hört”. Mäkta tacksam över frågor från panikslagna mödrar som läggs upp på forum på internet till folk som behöver det! Mer vitlök åt folket!

 

Så en halvtimme senare satt jag med två vitlöksklyftor i öronen, en värktablett mättare och låg och glodde på Law Abiding Citizen i mitt rum. Vågade inte riskera att somna med vitlöksklyftorna i öronen så att de skulle fastna som i ett Madicken-scenario, därför var mitt filmval enkelt då den är svår att somna till… Ibland tänker jag till. 



Kommentarer
Pappa

Härligt min dotter huskurerna är tillbaka helt rätt. 😷😷

2013-06-06 @ 06:36:27
superstarkasilversaga

hahahahaha tänk om den hade fastnat i örat!!!

Men jag tycker synd om dig gullis, hoppas du blir frisk snart <3

Bästa filmen btw, så gryyyym :D

Svar: Haha det hade ju blivit ett ögonblick av panik. Schyst att väcka hela huset klockan 4 av att jag har vitlök in i hjärnan.. Jadå, tack <3 Tänker alltid på dig när jag ser grabben också haha
Martina L

2013-06-07 @ 07:31:57
Mamma

Hur länge har du gått med öronvärken nu? jag tycker faktiskt att om inte vilökskuren hjälper så gå till doktorn!!
OK, puss puss

Svar: Överlevde vikingarna öronvärk så gör jag också det ska du se! Nu har det ändå börjat släppa så det är ju toppen! Puss på dig mammagos aka. bossen
Martina L

2013-06-07 @ 11:47:46


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Martina L.

Life in Sydney

RSS 2.0