Jag är tillbaka. Har fått lite skruvar kastade på mig eftersom jag har varit så bokstavligt talat kass på att uppdatera bloggen. Ber om ursäkt för det. Det har hänt massa saker på den senaste tiden, svårt att återberätta allt. Det har varit en period som jag bara känt att jag bara vill åka hem till alla där hemma, saknar mina vänner, familj och släkt där hemma. Massor. Trots den grova saknaden så känner jag att jag inte är klar med Sydney, inte nu och inte på ett tag framöver!

 

Mamma skrev såhär i ett mail till mig igår:

Senaste gången jag ringde, det var igår, ringde jag för att säga att min mobil hade blivit stulen så jag inte kunde bli nådd. Och passade på att gråta lite över att Ben Howard biljetterna var slut.

 

Gången innan det ringde jag och grät lite i min ensamhet för jag saknade min mamma och pappa.

 

Gången innan det ringde jag i panik, lite halvfull och ledsen för jag trodde att jag hade tappat mitt svenska Nordea kort (Ja, nu kommer sanningen fram här mamma. Jag hittade mitt kort senare. Men trots det är jag jättetacksam för din hjälp! Hade inte velat säga det men nu kom det fram...). 

 

Så, nu känner jag att det blivit mycket tårar, kanske är det mycket tankar som snurrar runt i huvudet eller så är det bara saker som äntligen kommer upp till ytan! Hur som helst så är jag lättare än någonsin innan, har väl gjort mig av mig ca 2-3 liter saltvatten på senaste tiden och det är nästan så jag studsar fram numera!