Dessa goingar råkade jag få med mig hem i söndags. Båda under $50 tillsammans. Rea och nödvändigt! Hollister är nyöppnat här i Sydney, tror det bara varit öppet i några månader och första gången jag och Jennie var där dog vi snyggdöden.

Både tjejerna men speciellt grabbarna som jobbar där är modellsnygga, alltså alla! Det är ju ett måste för att få jobb där. Parfymerna känns på mils avstånd och första gången jag och Jennie var där var det surfare som gick runt i butiken. Utan tröja såklart. Standard. Blev nästan lite jobbigt med tanke på att jag inte visste vart jag skulle kolla. Imponerad att Jennie fick med en hoodie hem den gången. I söndags var det dock inte lika mycket hets bland grabbarna, vilket kändes rätt skönt men synd för det var precis den hetsen jag ville visa Alison. Får se till att skicka dit henne fler gånger!

I söndags hade jag och Alison en heldag för att rehaba vår baksjuka tillsammans. Vi tog tag i dagen så fort jag, tjejen som gått och blivit läskigt morgonpigg, väckte Alison. Pekade på den klarblå himmel utanför och Alison nickade och delade sitt smånöjda leende. Den där tjejen har så många olika leenden. Men just i såna tillfällen är det smånöjda leendet så grymt!

Körde en dusch och gick upp till caféet vid oss. Ampersands Café, som är ett café med tusentals böcker – på riktigt! Skön atmosfär och riktigt charmigt. Satte oss utomhus, hon med en kaffe och jag med min standard chailatte. Småkyligt men inte alls kallt, solen sken och vi lika så. Jobbade oss vidare mot Junction där vi hade hundratals planer. Däremot hann vi med en hel del. Alison fick sina jeans och väska från Zara som var planen. Jag fick en t-shirt och blus från Hollister som inte hörde till planen (till mitt försvar var de på rea). Sen gick vi till Kmart och gick loss! Kmart är en knaper plånboks favorit, tänk Londons Primarkt fast utan alla fashionkläder. Bara billigt och i princip allt! En mix mellan Primarkt och Ullared. Alison körde på ett strykjärn (viktigt redskap när man jobbar på kontor), mjukisbrallor, maskara och något mer kul som jag inte kan komma på nu. Själv körde jag på ett 3pack strumpor och träningstights. – sorry mamma för jag hetsade att du skulle skicka ner mina hemifrån och så går jag och köper men dem var så billiga. Hihi.

 

 

Så, efter det var vi lagom slut i huvudet. Förbi Coles och budgethandlade mat. Pasta och ketchup för $2 för min del. Behöver jag nämna att jag kände mig nöjd? Det är 14 svenska kronor. Hittade avokado för $1 utanför Coles och jag och Alison i princip hoppade upp och ner! Det här är säkert sjukt ointressant för vissa men någon undrar nog vart man kan få tag i så billiga saker i världens tredje dyraste stad och då kan det vara skönt att få veta det. Förhoppningsvis. Hem och däck efter det framför filmen ’Extremely Loud and Incredibly Close’. Riktigt fin film! FILMTIPS på den.

Återigen sådär oändligt inlägg men går inte att stoppa mig när jag väl börjar skriva… 373 ord senare avslutar jag. 

Efter jag hade avslutat mitt lördagsäventyr och vandrat hem, hunnit beta av två timmars internet på bibblan och fixat lördagsmiddag så kände jag och Alison för att gå ut och ta ett glas vin och bara snacka, mysa – utan utgång eller något party. Vi började på The Beresford som ligger precis bakom Taylor Square. Sjukt nice lokal med jättestor utegård. Ett varsitt glas rött där sen valde vi att gå vidare och hitta något annat kul, tanken var barrunda. Kom på mig själv med att jag sett en asnice bar för ett x antal månader sen i Darlinghurst den dagen jag och Jennie hittade vår stege som vi har i hallen här hemma. Alison tvekade inte utan litade fullt ut på mig.

Stället heter Pocket bar och ligger på crown street, precis vid Oxford street. Riktigt, riktigt skön bar med specialitet på drinkarna, gärna tung whiskey eller gin. Jag och Alison körde en varsin drink och lät dem styla till det! Slutade med att vi stannade på den baren resten av kvällen, en bartender spillde en öl på Alison och det visade sig att hon var Norsk och sen jobbade även en svensk kille där. Stället var verkligen helt rätt för mig och Alison, trots att hon fick en öl över sig så valde vi att dra med dem vidare till en annan bar vilket visade sig bli sjukt kul! Den sista baren var inte speciellt märkvärdig men vi hängde med hela det gänget från Pocket bar och hade askul! Jag och Alison tackade för oss, körde Hungry Jacks och taxi hem. Upp och däckade framför en film i Alisons säng med halva pommesförpackningen i käften. Riktigt lyckad kväll! Det lär bli fler häng på Pocket bar framöver – behöver dock inte bli lika sent/tidigt som i lördags. Älskar när att hitta nya favoritställen och jag tackar gudarna (eller den ansvariga) för mitt lokalsinne i sådana tillfällen!

Här är lite bilder från Circular quay där ljusshowen var igång för fullt i söndags! Inte bara operahuset lös upp utan det var blinkande lampor, hus som attackerades av olika skickliga ljusupplevelser och ljuseffekter! Riktigt fint och så galet välarbetat! Sen har vi människorna. Som inte var lika välarbetade. Ungefär hela Sydney på en yta av 500m2. Jodå, trångt var det… Vände ryggan så jag hade den på magen, som en riktig tursit och gav med mig och lyckades faktiskt sväva fram ca 3 meter - tänk Kinesisk taktik med att få in så många människor som möjligt på tågen dvs. PUSH. Eftersom det var de sista dagarna av Vivid så fick det-stora-vita-huset-som-är-konstigt-format automatiskt en ännu större dragningskraft från turister och icke-turister! Se och njuuuut. För det gjorde jag. 

Tidig väckning imorse. Vaknade klockan 4 av olidliga smärtor i öronen, låg och vred mig och kände mig som världens ynkligaste. Öron är så taskigt känsliga att jag blir irriterad! Efter en del googlande på mobilen och en hel del självömkande så hittade jag det optimala huskur-tipset! Vitlöksklyftor är det enkla svaret på alla oklara frågor!

Satan i gatan vad det går att känna sig hjälplös och liten ibland. Trötthet och smärta är inte bästa kombinationen, jag kände mig som en s.k. knatte vars mamma hade kommenterat ”att min lilla knatte gillar minsann inte att ha vitlök i öronen och det är ju inte bra för huden har jag hört”. Mäkta tacksam över frågor från panikslagna mödrar som läggs upp på forum på internet till folk som behöver det! Mer vitlök åt folket!

Så en halvtimme senare satt jag med två vitlöksklyftor i öronen, en värktablett mättare och låg och glodde på Law Abiding Citizen i mitt rum. Vågade inte riskera att somna med vitlöksklyftorna i öronen så att de skulle fastna som i ett Madicken-scenario, därför var mitt filmval enkelt då den är svår att somna till… Ibland tänker jag till. 

Skrivet igår tisdag 4 juni. 

Ja, jag vet att jag gnäller om att jag är sjuk. Men det är bara så sjukt segt och tråkigt (haha sjukt segt att vara sjuk). Plus att man – läs ”jag” – blir så efterbliven i huvudet. Vi fick sluta skolan idag innan lunch bara för att göra en uppgift utanför skolan. Jämföra McDonal’s med Hungry Jacks… Joooo så det var vi taggade på. Jag och Jennie gick hem istället i den soliga men lite kalla stadsluften. Gick förbi Sports girl och eftersom det är rea i princip överallt därinne så gick jag in för att kolla om jag kunde hitta ett par kotorsbrallor. Blev inte så. Ett par var på rea men kostade $50. Vilket egentligen inte är överdrivet mycket, runt 350svenska kr men mycket för mig. Istället såg jag en mysig halsduk som jag högg tag i. Jag vill inte bli sjukare än vad jag är så halsduk för $20 är smartare än byxor för $50 – jag kände mig smart. Går hem och byter om, visar Jennie halsduken och hon utbrister

”Åå vilken mysig! Ser riktigt julig ut!”… Julig i juni... Något som inte stämmer. Virar iaf halsduken runt halsen och knäpper jackan, ska fan inte bli sjukare än vad jag redan är. Öppnar ytterdörren för att vandra till mataffären, och möts av världens värmebölja utomhus. Vad. Fan? Insåg att vädret bara försöker lura mig så gick vidare, orkade inte. Men det ljög inte, vädret djävlades, så jag djävlades tillbaka! Virade halsduken ännu tätare och kramade om mig själv som jag verkligen frös, kisade som fan med ögonen också – låtsades att det var snöstorm i ansiktet! Kände hur jag började löka sönder innanför skalet så gav upp, vädret fick vinna. Tog av halsduken och njöt av solen och värmen, måste blivit runt 25 grader bara sådär! Skönt! Gick och handlade. Glömde betala för äggen så fick ta dem sen igen, med ett varsamt öga från vakten i mataffären, slängde i 3 ynka dollar och gick. Så galet trött med tunga påsar och ännu tyngre steg. Halsduken hängde halvt vikt över armen tillsammans med två påsar, hörlurarna på huvudet (utan musik). Går i säkert en kvart innan jag kollar upp, går som en zombie och bara lunkar fram, röd runt ögon och näsa, andas med munnen och allmänt omysig tills en tjej med hund bokstavligt talat skriker mig i ansiktet att min halsduk släpar i marken. Kollar ner och ser på min halsduk, eller vad som för 40 minuter sen var min nya halsduk och ser att den har blivit attackerad av löv. Det är en lövhög som har åkt efter mig. Kollar bakåt och ser ett spår där jag har gått, skottat undan alla löv. Inte ett jävla löv är bakom mig, alla har kämpat sig fast på min nya $20 halsduk! Orkar inte. Tar upp lövhögen och bär den i famnen hela vägen hem. Min nya fina lövhög till halsduk. Världens dyraste lövhög.

Men för att avsluta den här novellen på ett fint sätt så gjorde jag soppa när jag kom hem! Hur kul är inte det då? Hur ofta lagar man soppa?! Det gick bra, blev rätt bra. Soppa banan med alla mina grönsakskunskaper och den här gången blev det ingen soppa av det hela eftersom jag s(h)oppade allt som jag behövde för att göra den riktigt soppergod! Josåattesäga… Kul humor kan man tycka. Däremot känner jag ingen smak av soppan, men tror att det kan uppstå en del läskiga eftersvettningar av den här soppan. Tömde i princip en halv påse med cayennepeppar! Om inte annat lär jag märka om några dagar när jag äter den och är frisk. Som min förra chef en gång lärde mig så är stark mat bra för både det ena och andra. Hon hade chili i allt, även kladdkaka – säker i sitt dricksvatten också… När jag tänker på det tror jag faktiskt hon hade chili i sitt dricksvatten på riktigt! Hur som helst, alla är vi olika. Anledningen till att jag tror att soppen är stark är för det känns i halsen när jag äter den, men inte i käften. Oklart och bara allmänt oviktigt. Vem bryr som om processen när jag äter soppa?! Soppassande.

Så går det ju att fråga sig, ”Hur kan man bli sjuk i Australien? Det är väl alltid varmt där”. Det är drag igenom hela mitt rum. Tar jag upp ett finger i luften, sådär som de gör i filmer, så känner jag vilket håll vinden kommer ifrån. Känner mig som en riktig kampare när jag ligger med 4 lager kläder under mitt täcke och en filt virad runt halsen. Vintern i Australien är inte att jämföra med en hård svensk vinter, men i Sverige går det åtminstone att gå in i ett hus och värma sig. Här är det bara hopplöst. Stå inne eller stå ute, vem fan vet. Australien isolera inte sina hus, så då blir det som det blir. Ända skillnaden är att vintern här håller lika länge som svenska sommaren hemma, och det är väl därför de väljer att inte isolera husen… det är ändå snart sommar igen! 

Måste bara se till att bli någorlunda frisk tills i helgen då jag ska agera hårmodell på hair expo - det kan bli spännande. Kanska kommer hem som en liten främling med grönt och rött hår. Familjen, snälla släpp in mig ändå när jag står och knackar på dörren utanför mitt hem. 

Hur kul är det inte att juni är den officiellt första sommar-månaden i Sverige. Läser på facebook hur allt är frid och fröjd och sommar och sol, kortkort kjol osv. Vänd allting uppochner och du kommer till Australien. Att Aussies skriver på facebook att vintern officiellt är här, hur de sticker huvudet under kudden. Var en tjej som skrev ”First day of winter and I have already accepted the fact than I’m going to die.”. Inte samma död som Sveriges vinter men ändå en vinter rikare. Samtidigt som jag ser bilder på shorts och linnen på instagram, klä på er! Svårt att smälta… glad ändå att det inte är någon snö här i Sydney, kommer det snö av någon anledning så får jag panik. Det räcker (och blir över) med snö i ett halvår för mig när jag kommer hem.

Jag har inte förstått mig på den här hysterin runt Games of Thrones… förens i lördags. Ligger man hemma och agerar sjuk-man så är serier din bästa vän för stunden, så jag gav serien en chans. Slutar med att jag stänger av den första säsongen, 10 timmar senare och är fortfarande taggad på fler avsnitt. Trodde det var någon fjantig Duffy och vampyrerna-skit igen, men får ta och begrava de där förutfattade meningarna för jag är fast. Deep down. Ibland är det inte jättetokigt att ligga hemma och agera sjuk, köra en raincheck och leva sig in i datorn, krama om tekoppen och papperstussen lite extra. Hög mysfaktor på den! Så mamma och pappa, förlåt för jag inte skypade med er men jag var sjuk. Sjuk och fasansfullt beroende av Game of Thrones! Jag älskar er ändå mest av allt, men jag önskar mig en drake i födelsedagspresent. Puss. 

Det är nog första gången på länge som jag känner att det är svårt att skriva på Svenska. Jag har börjat skriva ner saker som behövs göras och tänkas på till mitt och Sagas företag, men det går inte snabbt. Eftersom det är det här jag har pluggat under ett års tid så vet jag vad jag vill ha ner på pappret, men själva formuleringen och att hitta dem rätta orden går inte riktigt ihop. Min hjärna fightas med att översätta ord från engelska till svenska och jag är inte van med den känslan. Speciellt när det handlar om formellt skrivande. Har kommit på mig själv med att skriva in massa engelska meningar som jag redan har använt som jag vet fungerar när resten av texten är på Svenska. Riktig spännande kamp för stunden!